Det finns inget dokumenterat om någon bosättning i gamla tider på dessa holmar. På Bläckhalls norra sida finns en gräsbevuxen backe vid stranden. Någon gång, troligen under kolera-epidemien på 1850-talet, har en eller ett par ilandflutna ”döingar” begravts här enligt sägen. På grund av rädsla för smitta har de fått sin sista vila här, ingen vågade ta dem iland till vigd jord.

 Sist på 1800-talet och ett par decennier in på 1900-talet bodde stenhuggare från Lysekil på holmarna i kojliknande hus. Detta mestadels sommartid. På Bläckhall hade stenhuggare Hård sin koja i en bergskreva strax ovanför sandstranden på norrsidan, och på Flatholmen hade Alfred Fred från Valbodalen sin koja ett 50-tal meter upp i skrevan vid sandstranden mot Bläckhall. Troligen fanns det ett par kojor vid Flatholmens västra vik där stenhuggare Strand m.fl. lär ha bott.  Kanske Hård och Fred hade någon inneboende, som mest höll ett halvdussin stenhuggare till här ute. Bläckhall ägdes av Kornöborna och stenhuggarna betalade 2 – 4 kr/man årligen i arrende för rätten att bryta sten. Sommartid kom emellanåt Viktor Börjesson från Stora Kornö hit och sålde mjölk till stenhuggarna. Familjen Börjesson bosatte sig på Stora Kornö efter det att Kornöborna köpte ön av kronan, så de hade ingen rätt till bete på ön. Börjessons kom till Kornö från Humlekärr, och av bonden där arrenderade de Lindholmen för 55 Kr/år. Så på Lindholmen fick deras ko gå på sommarbete.

Under sin sommarvistelse på Flatholmen hade Alfred Fred en griskuling gående på fritt bete på holmen. Grisen åt sig stor och fet under sommaren och blev även som ett sällskapsdjur åt gubbarna därute. De blev bästa vänner och det var ett elände när grisen skulle slaktas på hösten. Vid ett tillfälle när Viktor Börjesson kom seglande förbi fick han se Fred sitta i sin eka och fiska vitling i lä av Bläckhall och Flatholmen. I aktern på Freds eka satt en egendomlig figur som Viktor inte kände igen, så han styrde upp mot ekan för att se efter vem Freden hade med sig. När Viktor kom tillräckligt nära visade det sig att det var Fredens gris som satt på aktertoften!  ”Ja, jä stack ud ena” sa Freden, ”men grisen velle ente väre hemma, å när ho kom simmanes, sö va skulle jä göra a´ant än å ta upp na i båden?!”